missbrukare, samhällets svarta får...

de svarta fåren, är de svarta för att de är födda sådana eller har de blivit svarta med tiden? är de svarta pga att de smutsat ner sig eller är det en sjukdom? det kanske är så att det svarta fåret har druckit något när det var rent och genom det fortsatta drickandet fallit i leran, skadat benet, rivit upp sin ull och hud vilket orsakade smärta medan ullet missfärgades av leran. Fåret fortsatte dricka för att dämpa smärtan och lät leran på marken smörja hans sår. Fåret kan ha fått smärtor tidigare och märkt hur drogerna dämpat den och därför fortsatt med intaget. En del utav de som missbrukat tyngre droger talar om det enorma ruset som de upplevt, hur tomt det känns när det försvunnit, minnet driver de till nästa kick. Samtidigt som livet runt om har fallit eller håller på att falla pga drogen så är ändå kärleken till drogen enorm samtidigt som hatet mot den växer. Hatkärlek är ett bra ord för missbrukarens förhållande till knarket.

Nu ligger inte alla svarta får i leran och de har problem av olika anledningar och av olika slag. Därför, när fåret kommer och vill ha hjälp att bli rent, så frågar man sig var i ligger grundproblemet? Detta görs idag i stor utsträckning, något som däremot saknas är bland annat:
1. bra lösningar utan biverkningar t ex mot suget, ångesten, oron, optimistiska minnet. googlade på treatment against alcoholism och det kom ett intressant resultat som jag är lite skeptisk mot men hade ändå velat se mera försök utav. http://www.patentstorm.us/patents/5418255/description.html#cmt_title man får dra i många små halmstrån innan man får ihop till en höbal. Skulle vara intressant om man kunde ta bort vissa delar av minnet också, hörde talas om någon som missbrukat länge, fått en stroke och tappat suget helt efter det.
2. vilja från patienten, obehaget och problemen anses inte värda att gå igenom, den enkla men smutsiga vägen väljs före den svåra, men rena vägen.

3. stresstolerans från patienten, små förändringar i vardagen som en frisk person skulle kunna hantera med lite samtal, arbete eller tårar klarar inte en sjuk missbrukare av utan denne vänder sig tillbaka i missbruket igen.
4. drogfria gruppboenden, en del patienter som vi haft inneliggande kommer från vissa gruppboenden som socialen håller i, men det festas rätt rejält på dessa ställena och en patient med ett stort sug är dömd till 99% att falla dit igen när "kompisarna" bjuder till dag efter dag. En lösning hade kunnat vara att det iaf fanns ett boende i varje kommun/landsting där de inneboende får stanna så länge de är drogfria, skulle de bryta mot reglerna hamnar de på något annat gruppboende där de får hålla på med sitt tills de vill ha hjälp.
5. en bättre form av sluss, alltför ofta har vi fått skicka patienter tillbaka hem till missbruket en stund för att väntetiderna till behandlingshemmen varit för långa. Det är inte bara olyckligt för missbrukaren utan även ett slöseri med resurser.

Att vara ett svart får innebär oftast ett utanförskap från den övriga flocken. Jag tror missbrukare behöver mer kärlek än dömande från oss medmänniskor. Samtidigt kan vi inte vara naiva heller, de som inte är klara med sitt missbruk kan ljuga rätt friskt för lite tabletter. Det behövs kontroller och krav för att skydda vårdgivarna och de patienter som ärligt söker hjälp. Konsten inom missbruksvård är att kunna ställa krav och kontrollera med en kärleksfull attityd. Vill vi hjälpa den svage och lära honom att gå själv så ställer det krav på vilja och beslutsamhet från honom/henne men även ett krav på oss; kärlek.

"Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig..." 1 kor 13:7-8

PS! Jag tycker ni på Bero lyckas bra med det!