uppvaknande efter ett lov

Efter en lagom lång julledighet så var det då dags att börja igen. Även om det oftast kan vara segt de första dagarna efter ett lov så måste man gå igenom de och uträtta några måndagsexemplar innan man kommer in i rutinerna igen. Med måndagsexemplar för en student menar jag några riktigt ineffektiva pluggdagar då allt mest känts segt och trögt. Segheten och trögheten skulle iofs lika mycket kunna bero på cellbiologi tentan som vi avslutade för några timmar sen. Det var kanske inte det roligaste ämnet..

Något jag funderat lite på under lovet är vad det är som egentligen motiverar en till att gå upp en måndag morgon efter en semester när snooze knappen och ytterliggare en lat dag lockar. Varför strävar vi människor vidare fastän vi redan har det som viktiga; mat, husrum, vänner, familj? Nu lever jag i ett rikt land och inser att för många så är det just det som de har i åtanke när de sliter ihjäl sig; mat, husrum, barn, familj...Men vad kan motivera någon att kämpa som inte behöver kämpa för sin och sina käras överlevnad? Nu kommer jag kanske låta som en naiv första års medicinstudent men min stora motivation är att en dag konkret hjälpa någon varje dag, läkare utan gränser, starta en klinik i Bangladesh... Jag kan väl medge att jag får en kick av att kunna hjälpa andra. Det får mig att må bra att hjälpa andra och det kanske är därför läkaryrket är mitt drömyrke. Vad motiverar dig?

Tänkte avsluta med ett nyårslöfte, men jag tycker inte om att lova för mycket, bättre att spara det till de gångerna man verkligen menar det. Istället för nyårslöfte ska jag berätta vad jag tänker förbättra iår, och det är att lyssna till det många sa till mig innan jag började här: "glöm inte bort att ha roligt", det ska jag komma ihåg iår :)